A. W. Styrlander

AWStyrlander

Den 14 december 1854 föddes Anders Wilhelm Styrlander i Häradshammars socken på Vikbolandet i Östergötland. Hans fader, Olof Styrlander, tillhörde en gammal och i orten mycket aktad bondesläkt, som troligen härstammade frän Styrstads socken.

Sina tidigaste år tillbragte Anders Wilhelm Styrlander givetvis i föräldrahemmet. Han lär inte i sin ungdom ha utmärkt sig för något särdeles utpräglat ”läshuvud”. Personer, som tillhörde hans egen generation och hade tillfälle följa honom under uppväxtåren, lär ha berättat att han ifråga om flit ”stod på medelmåttans nivå”, men att han däremot redan i unga år gjorde sig känd för humanitet och rättskänsla.

Efter att ha genomgått hemortens folkskola inskrevs Styrlander emellertid vid läroverket i Norrköping, där han 1874 tog sin studentexamen. Det är troligt att han till sin allmänna åskådning tämligen starkt påverkades av läroverkets dåvarande rektor, den gamla nykterhetskämpen och under senare delen av sitt liv godtemplaren Herman Aspling.

Landskontorist i stället för teolog

Avsikten lär ha varit att S. skulle ”gå den prästerliga vägen”. Under sina första år vid Uppsala universitet – från 1875 till 1878 – ägnade han sig också plikttroget åt de teologiska studierna, men lär egentligen aldrig ha trivts riktigt bra med dessa. Han fann dem ”tidsödande och tråkiga” – och till sist beslöt han resolut att slå in på annan bana. 1879 tillträdde han en befattning som e. o. landskontorist vid länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Snabbt synes han på det verksamhetsområde han härmed beträdde, ha tillvunnit sig sina överordnads aktning och förtroende. Redan 1880 ansågs han kapabel att utnämnas till innehavare av en nyinrättad syssla som polisuppsyningsman i Sollefteå. År 1885-09-04 ingick han äktenskap med Kristina Margareta Lundström, född 1859-06-05. De fick 6 barn. Hon tillhörde Mählersläkten och hennes morfarsmorfarsfar är stålsmedsmästare Carl Fredrik Christian Mähler, han som kom till Sollefteå bruk från Tyskland år 1747.

Skräck för tönnkrögare och yrkesspelare

På sitt nya verksamhetsområde tillvann sig Styrlander snart ett grundmurat anseende som skicklig och energisk polisman. Med kraft ingrep han mot diverse olagligheter, som förekom bland de mera kriminellt betonade befolkningselementen på denna tid. Det vittnas i gamla urkunder att han som polischef hastigt gjorde sig lika ansedd som fruktad. I synnerhet lönnkrögare, yrkesspelare och andra skojare, som av ålder haft för vana att driva sina skumma affärer på marknaden i Sollefteå, fick snart erfara att deras näringsfång inte längre var fullt så riskfritt som tidigare.

Riksdagsman

Ett vältaligt uttryck för det förtroende Styrlander lyckats förvärva inom småfolkskretsar, var hans val 1895 till ledamot av riksdagens andra kammare. Man får inte tro att denna hans seger vanns utan strid. Styrlander bekände sig till det liberala partiet, som ju ännu på den tiden räknades som det ledande och ojämförligt mest inflytelserika vänsterpartiet. Förut hade högern innehaft makten ej minst i Sollefteå-trakten. När nu den radikala Styrlander vann slaget, innebar denna utgång icke något mindre än ett politiskt jordskred däruppe i ådalen.

Ordens-Templare

Icke minst inom nykterhetsvänliga kretsen fann man sig ha anledning till glädje över den utgång valkampen fått. Tidigt hade nämligen Styrlander bekänt färg i nykterhetsfrågan. I själva verket var han bekant som pålitlig nykterhetsivrare långt innan han anslöt sig till Godtemplarorden, vilket skeddet när den hickmanska logen nr 175 Thule bildades i Sollefteå den 5 aug. 1882. Inom Orden nådde han snabbt positionen som en bland de ledande och en framtidsman som man räknade med.

Styrlander valdes tämligen omgående till Ordens-Templare för IOGT:s storloge i Sverige. Det kan inte bestridas att storlogen den gången gjorde ett synnerligen lyckosamt val. Styrlander var som klippt och skuren för ställningen som ordenschef. I sin ämbetsutövning kunde han demonstrera mycken bestämdhet och fasthet – men även mycken försonlighet och samförståndsvilja.

Även om de värsta stormarna inom Orden bedarrade något sedan oroselementen gett sig iväg och bildat sin egen ”nationella” sammanslutning, var det säkert ingen sinekur för A. W. Styrlander att vara ordenschef. De svårigheter som allt emellanåt anmälde sig bemästrades dock skickligt av den ungdomlige hövdingen med – som man sade – ”gestaltens imponerande höjd, stämmans klangfulla tonfall och ögonens godmodiga humör”. Styrlanders OT-tid vart för Orden en framgångens period – och han själv framstår inför eftervärlden som en bland de allra främsta i raden av ordenschefer.

Tyvärr blev hans levnad inte lång. Hans krafter hade börjat svikta redan under det han bevistade 1904 års riksdag. I början av januari påföljande år drabbades han av ett slaganfall med därav följande förlamning. Efter några månaders sjukhusvistelse i Stockholm verkade det som om en förbättring var att motse, men efter det han i början av år 1906 rest hem till Sollefteå, drabbades han av influensa och senare av äggvita och lunginflammation. Söndagen den 4 mars sistnämnda år gick han ur tiden.

Olof G Strömberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>